top of page

Resan till friheten

Kampen mot skammen

Jag och min stamning

Isberget

Karin: Livet hade varit lättare om hon hade hetat Sara, ett namn som bara rinner ut ur munnen.Hon hade varit tyst länge, ja så länge hon...

Min absoluta rätt

Ett tecken att man inte var ensam

Frida: Jag har stammat sedan jag var elva år, känner ingen i min närhet som stammar och har aldrig träffat någon som stammar. Har länge...

Chris from Canada

Ingen gjorde något

Om jag visste då vad jag visste nu

Alexandra: Det var liksom aldrig något vi pratade om, min syster stamning. Jag vet att det var logopedbesök ibland, men inget som det...

Dela din berättelse

Gör din röst hörd! Här finns möjlighet att dela med sig av sina upplevelser kring stamning. Det finns en berättelse i oss alla. 

Även människor som inte stammar uppmuntras att dela med sig. Hur är det att leva med en partner, eller kanske en bror som stammar? Många som stammar lever i stor rädsla och skam för vad omgivningen ska tycka och kan hämmas från att ta plats i sociala situationer, inleda relationer och vara öppna om sin stamning. Ofta bryr sig inte människor inte alls. 

Skicka din text till info@projektprata.se och märk mejlet med "Berättelse om stamning". Bifoga gärna en bild.

bottom of page