Tänk på vad du säger till andra

Moa Holmberg:

Mitt namn är Moa Holmberg, 21 år och kommer från Mönsterås. Jag studerar till socionom och läser även en del kriminologi.

När jag började studera på universitet så var det första gången under hela min skoltid som jag bad om extra resurser just på grund av stamningen. Jag ville ha andra alternativ till muntliga presentationer och en kommentar jag stötte på då var ”Men det är viktigt att du kan stå framför många människor och prata”. Det värsta i det här fallet är inte själva kommentaren utan att jag under hela mitt liv aldrig ens tänkt tanken att jobba med något där det muntliga har stor betydelse. Jag har alltid tänkt att jag aldrig kommer kunna ha ett sådant jobb, och det är ett exempel på hur min stamning har begränsat mig.

Även för mig har just skoltiden varit den tuffaste, på grund av många olika anledningar. Jag har känt mig annorlunda, begränsad och oförstådd. Jag har som många andra heller aldrig fått någon hjälp i skolan, jag har aldrig ens fått frågan om jag stammar. Jag önskar att någon lärare under alla mina år i skolan skulle vågat fråga mig, och framförallt hjälpt mig. Istället har jag fått blickar som bidragit till att jag istället är tyst och gör allt för att inte stamma.

Jag har hanterat min stamning på det sättet att göra allt för att undvika den, och det gör jag fortfarande. Jag byter ut ord, vänder och vrider på meningar just för att jag inte ska haka upp mig och börja stamma. Det är inget bra sätt för det är inget fel med att stamma, men för mig har det blivit ett invant beteende. Jag önskar att jag kunde säga att jag idag vågar hålla muntliga föredrag och alltid uttrycka min åsikt, men så är det inte. Jag undviker fortfarande i allra största mån muntliga presentationer och inte för att jag skäms, utan för att jag tycker att det är jobbigt. Jag mår dåligt av att behöva göra det och därför vill jag inte.

Något jag verkligen vill förmedla och framförallt till er i tonårsåldern. Tänk på vad du säger till andra, oavsett om det är en person som stammar eller inte. Jag har haft turen att inte få så många elaka kommenterar kring min stamning, men de få kommenterar jag har fått har satt sina spår. Kommenterar som jag än idag kan tänka tillbaks på och faktiskt må dåligt över, även om jag är väl medveten om att problemet inte är hos mig utan hos den personen som är elak. Så var snälla mot varandra och visa respekt. 

Jag vill också uppmana er alla till att läsa på mer om stamning så att du kan föra informationen vidare till din kompis, förälder eller någon annan i din omgivning. Det är på det sättet vi uppmärksammar stamning och gör det enklare för stammande personer och samhället överlag att acceptera stamning.