Stamning karaktäriseras av svårigheter att komma fram i sitt tal, även när personen vet vad den vill säga. Det kan ske i form av blockeringar, upprepningar och förlängningar. Alla stammar inte likadant, utan stamning kan visa sig och bete sig på olika sätt. Många som stammar använder sig ibland av olika tricks och tekniker för att ta sig igenom ett stamningstillfälle eller för att helt försöka undvika det. Det kan visa sig som olika läten eller grimaser, men även genom konstgjorda pauser, utbyte av ord eller kanske till och med tystnad. 

​

Det omgivningen hör och ser kallas för yttre stamning. Det finns en teori som utgår från att stamning är som ett isberg, där den största delen är gömd under ytan. Det som hörs eller syns ligger ovanför ytan, medan det som är gömt är alla känslor och tankar, så kallad inre stamning, som är kopplade till stamning på olika sätt. Det kan vara känslor såsom skam, isolering, skuld, rädsla, ångest och förnekelse, men även positiva känslor som samhörighet, hopp, styrka och mod. 

​

Hur en person upplever och hanterar sin stamning skiljer sig åt och det är individuellt hur stor påverkan det har. Många lär sig att leva med stamning såsom den är och stärks i det, medan andra försöker hitta sätt att minska eller kontrollera den. Stamning kan vara svårt att acceptera eftersom det kan gå upp och ner i vågor. Ena dagen eller från en sekund till en annan kan talet vara flytande och lika snabbt kan stamningen vara tillbaka. Att alltid känna sig osäker på hur sitt tal kommer att bete sig kan vara mycket påfrestande. Det kan göra att små vardagssaker, som att beställa på restaurang eller ringa ett samtal, kan kännas som ett omöjligt hinder för de som kämpar mycket med att acceptera sin stamning.